Styrelseledamot samt sänder "Spår från igår" fredagar kl. 18.00.

 

P-O är programledare för:
 • Spår från Igår

Kontakt
E-Post: Klicka här

 

Ålder: Ändras hela tiden men jag är född 1950.

Kommer från/Bor nu: Hisings Kärra.

Jobbar/Jobbat med: Sett från min horisont har jag världens häftigaste jobb... speciallärare på högstadiet.

Första musikminnet/skivan/CD: Fick min första grammofon julen 1962, en ljusblå liten underbar sak med högtalare i locket, Phillips All Transistor var namnet, min första skiva var "Remember Then" med The Earls som peakade som nummer 2 på Tio i Topp i februari 1963. Efter det kom plastversionen av Philips El 3541, den älskade rullbandspelaren, in i mitt liv.

Favoritmusik idag: Naturligtvis vår gemensamma låtskatt från 60-talet, lika aktuell som den alltid varit för mig. Jag lyssnar en del på Radio London på nätet och upptäcker ständigt "nya" inspelningar och grupper jag aldrig hört, som är suveräna. Det är spännande att sedan försöka leta upp dem till mitt program.
Andra, senare artister som jag gärna lyssnar på är Steely Dan, Housemartins, Prefab Sprout, Pet Shop Boys och många hip-hop artister, typ Jay-Z.

Kontakt med Radio 88: Det var Wernas fel att jag fastnade i detta. Jag förlåter henne tusen gånger om!

Varför Radio 88: Det är det närmaste Radio Caroline jag kan komma. Jag älskar historien om den fantastiska stationen som guppade där ute på Nordsjön. Det är denna station som vi troligen har att tacka för att musikhistorien tog sig den vändning den gjorde när sändningarna startade påsken 1964. Man levererade pop över hela Europa med sina två skepp, till en ungdomsgeneration som var svältfödd på "egen" musik. BBC sände musik någon timme i veckan som var någorlunda riktad till ungdomar. Här tänker jag att Radio 88 levererar dessa låtar till samma ungdomar som nu inte är lika unga längre, i konkurrens med en massa annat skval i etern.

Tidigare radio/musikerfarenhet: Trummorna har förföljt mig genom livet, jag har bl.a. spelat i göteborgsbanden The Sleepwalkers och The Flashmen. Nu lägger jag stockarna på hyllan men man vet ju aldrig...

MUSIKALISKA MINNEN: Jag gick väl på nästan varenda popgala på 60-talet. Den första i raden gick av stapeln söndagen den 27 oktober 1963 kl. 17.00 då The Beatles gästade staden. När första föreställningen kl. 15.00 led mot sitt slut och vi stod utanför och hörde bandet spela sin avslutningslåt "Twist And Shout", då bågnade de gröna träväggarna på gamla Lorensbergs träcirkus. Jag lovar! Jag var där och jag såg det! Det var som överjäst surströmmingsburk på väg att explodera... om den nu kan göra det. Upplevelsen kostade någon tia eller så.

Jag vet att när Rolling Stones spelade i Mässhallen onsdagen den 31 mars 1965 fick jag betala hela 15 kr. Egentligen skulle jag gått och läst extramatte på ABF den kvällen men jag skolkade. Jag var sämst i min högstadieklass på matte men troligen bäst på pop. Konstigt ...nu är jag mattelärare och Stones finns fortfarande där, efter snart 50 år.

Ett annat minne som jag vårdar kommer från London i augusti 1967, för övrigt samma helg som myndigheterna stängde ner Radio Caroline. Jag åkte ner till Windsor för att se den 7:e Nationella Jazz & Blues Festivalen. Bland alla kända artsiter så jag en grupp göra sin första spelning...Peter Greens Fleetwood Mac. Gissa om jag blev glad när jag för några år sedan kom över en pirat CD från detta tillfälle!

Det mest exklusiva mötet var när Beach Boys spelade på Konserthallen lördagen den 5 november 1966. Jag och kompisen hade gett oss tusan på att träffa dem och få deras autografer. Vi hade läst i New Musical Express att de skulle landa i London kl. 12.00 på dagen efter göteborgskonserten för att spela på Hammersmith Odeon. Vi tog oss ut till Torslanda och fick träffa grabbarna en stund och filma med min Super 8 kamera. Mike Love hade sin pälsmössa och rökte pipa oavbrutet, Vi slapp åka buss hem. Vi fick åka i Beach Boys limousine från Wasa biluthyrning och kände oss som popidoler. Vi var två som vinkade av grabbarna men på Heathrow var de tusentals som välkomnade dem.

Jag har haft förmånen att göra intervjuer med en del gamla artister som jag sänt i programmen. Några att nämna är John Carter (Ivy League, New Vaudeville Band och Flowerpot Men), Steve Gibbons, Clem Cattini (trumslagare i Tornados och som trummat på minst 50 listettor!) och Elvis gitarrist John Wilkenson som berättade om sitt första fascinerande möte med Elvis när han var ung pojke och hur han av en tillfällighet kom med i Elvis kompband 1969.

Den intervjun jag är mest nöjd med är den jag gjorde med Paul Jones, sångare i Manfred Mann. Jag bad honom göra en jingle för Radio 88, men vi blev stående i 45 minuter och han berättade om hela sin karriär.
Den intervju jag är mest besviken på är den lilla pratstund jag fick med den då 93 årige Les Paul. När jag kom hem till hotellet och skulle lyssna på den så visade det sig att minnet tagit slut i bandspelaren.